Buddhism är inte en religion, åtminstone inte enligt den mening vi i allmänt språkbruk ger ordet religion. Faktum är att den inte alls förutsätter en tro på en existens av en eller flera gudar och, allmänt sett, avfärdar den kategoriskt idén om att det finns något att tro på som inte kan underkastas analys genom logiskt resonemang.

Buddhism är inte heller en filosofi, eftersom den inte är begränsad till ett intellektuellt eller konceptuellt förhållningssätt. Den lär ut att det inte är tillräckligt att endast förstå. Man måste också uppleva och så småningom även ”förverkliga”. Det är buddhismens andliga dimension.

Buddhism är inte heller ett kulturellt, politiskt eller socialt fenomen. Kultur, inom vilken man kan säga att konst i alla dess former är det högsta uttryckssättet, är förankrad i det världsliga. Buddhismen däremot sträcker sig bortom det som är världsligt. Inom kulturen är konsten ett mål i sig; inom buddhismens ramverk är den endast ett medel. Konst är underställd visdom. Med andra ord är buddhismen tidlös och bortom det världsliga, medan kultur och konst har sina rötter i en given tid och samhälle.Buddhismen är inte politisk, det vill säga, den är inte begränsad av landsgränser eller grupper. Den baseras inte på motsättningar mellan människor. Den kommer inte ”från någonstans”. Den överbryggar kontinenter och grupper av människor. Nationalitet, färg, social klass och medlemskap i ett eller annat parti osv. är inte relevanta kriterier i dess ögon. Tvärtemot handlar den om att visa att alla människor, och mer allmänt alla levande varelser, delar samma grundläggande natur, samma känslor och samma förhoppningar och samma rädslor. Den är inte heller ett socialt fenomen. Buddhismen är ett individuellt sökande efter fulländning. Buddhisten söker för sig själv. Han utvecklas i ensamheten av sin egen andliga väg. Det buddhistiska budskapet påverkar förstås attityden och uppförandet hos den som studerar och praktiserar dess läror, men det har inget socialt mål. Den avser inte att bli en påverkansgrupp och sätter inte upp några regler för ett samhälles organisation.

Till sist, är buddhismen en vetenskap? Vetenskaperna, i alla fall de som vi beskriver som rena, är inriktade mot den yttre världen, mot de olika fenomen vilka vi uppfattar. Buddhismen är, i motsats till dem, vänd mot det ”inre”, det vill säga den uppmärksammar medvetandet. Det är därför det ibland sägs att buddhismen är en ”vetenskap om medvetandet”. Som med alla begrepp har det sina begränsningar. Jag föredrar att säga att buddhismen inte är möjlig att klassificera, den utesluter alla kategorier och jämförelser. 
      

Historiskt sett är buddhismen den lära som Buddha Shakyamuni lärde ut. Buddha Shakyamuni levde i Indien för mer än 2.500 år sedan. Genom århundradena har undervisningen överförts och översatts till olika språk och berikats med oändligt antal kommentarer. På detta sätt är den buddhistiska litteraturen ojämförbart omfattande.

Mer grundläggande kan sägas att buddhismen är tanken eller tänkandet hos Buddhorna, vilket kan summeras i två stora principer: medkänsla och visdom. Buddhismen är, därför, ett sätt att tänka. Buddhister är de som har som mål att hitta detta goda sätt att tänka och tränar sig inom det. Buddhor är de som har lyckats.

Man kan också säga att buddhismens essens är att reflektera över lycka och om läran om orsakerna till lycka. Efter att ha visat hur mycket vi bedrar oss själv, hur mycket vi förlorar vår väg på grund av det sätt på vilket vi uppfattar världen och oss själva, väcker buddhismen oss till en ny vision. Den får oss att se saker på ett annat sätt och leder oss gradvis till insikten om alla fenomens och om medvetandets sanna natur.

Denna insikt är själva kärnan till upphörandet av allt lidande och all rädsla. En buddhist är, framför allt, en fridfull person. Han saknar rädsla. Han är också en god person, öppen för andra. Dessa tre kvaliteter, visdom, fridfullhet och godhet, är dessutom beroende av varandra och härstammar från varandra.

Buddhism är därför en resa mot visdom, frid och godhet.    
  

Denna text är en icke-officiell översättning av en engelsk översättning av den franska text som skrevs av Lama Orgyen Choling Dordje på förfrågan av Dzogchen Ranyak Patrul Rinpoche Tenzin Nyima i december 1999.

För att läsa den engelska översättningen, klicka här.